VÄLBESÖKT BIRMASEMINARIUM 2000

Redan 1996 arrangerade Birmasällskapet ett seminarium. Då i samband med att en jubileumsutställning hölls med anledning av sällskapets 20-årsjubileum.

Från medlemshåll hade under åren som gått, hörts många önskningar om ännu ett seminarium.
Sagt och gjort. Under 1999 drog Birmasällskapet igång förberedelserna för seminariet. Bland annat genom att gå ut med en enkät, både i Birma Aktuellt och på Birmasällskapets hemsida. Genom enkäten ville man ha svar på vilka frågor, som ansågs viktiga att ta upp på ett kommande seminarium.

Svarsfrekvensen på enkäten var glädjande hög. Dessutom tycktes majoriteten vara överens om vad som ansågs viktigast - med utgångspunkt från de olika förslag som enkäten erbjöd.

Via enkäten fick man kryssa i 8 av 15 möjliga alternativ, vilket gav följande resultat;

De viktigaste punkterna försökte undertecknad och Lisa Karlsson att ta hänsyn till när program och kompendie skulle utformas.

För att seminariet överhuvudtaget skulle kunna bli aktuellt, behövdes ett visst antal deltagare, vilket gjorde att vi behövde förhandsanmälningar. Och nog var det glädjande att se att så många av våra medlemmar, både "gamla" uppfödare och "nya" ansåg det viktigt att närvara. Hela 88 personer kunde deltagarlistan uppvisa! Deltagarna kom från Skåne i söder till Umeå i norr - vilket tyder på ett seriöst intresse för vår avel.

.

Dagen började klockan 08.00 med "incheckning" där varje deltagare fick ta en lott, som talade om vid vilket "gruppbord" man skulle arbeta under resten av dagen. Antalet arbetsgrupper var elva (11).

Därefter följde kaffe och inledningsanförande av vår ordförande Elisabet Karlsson, som också skötte prisutdelningen till ägarna av Årets Birma inom Birmasällskapet. Det gällde dem som inte haft möjlighet att närvara på BiS årsmöte, där prisutdelningen normalt sker.

Klockan 09.15 började "allvaret", som inleddes med en föreläsning om virussjukdomar på katt. Den uppskattade föreläsningen hölls av vet. Viveca Eriksson, själv mångårig uppfödare av birma under stamnamnet Tinywiny´s. Tyvärr räckte inte tiden till, för alla de frågor som uppkom efter föreläsningen. Vi hade ett späckat dagsschema att hålla.

Redan efter en timma, alltså 10.15 sade programmet att vi skulle starta diskussionerna inom de respektive grupperna. I seminariets kompendie fanns förslag på ämnen att diskutera inom området Avelsetik & Sundhet. Som "starthjälp" hade deltagarna bl.a. en sammanfattning ur Per-Erik Sundgrens bok "Avel med sällskapsdjur" samt tankar efter det nyligen avslutade föredraget. Dessutom utdrag ur SVERAKs stambokföringsregler avseende vilka defekter man inte får avla på, resp. vilka defekter man själv, som uppfödare, har rätt att sätta avelsförbud på. Naturligtvis kunde grupperna också välja helt fria ämnen inom området.

Här syns flera av de olika diskussionsgrupperna.

Längre ner kan Du se vad diskussionerna resulterade i

Eftersom det var många inom de respektive grupperna som inte tidigare kände varandra, så tog det en liten stund innan man "kom igång" med diskussionerna. Men, när allt väl hade lossnat så diskuterades det livligt. Klockan 11.30 hade seminariet kommit till den punkt där grupperna skulle göra sina redovisningar. En utsedd deltagare ur varje grupp redogjorde muntligt för gruppens ställningstagande till det de valt att diskutera. Det intressanta var att flera grupper kommit fram till många gemensamma svar.

* Uppfödarkurs inom BiS önskas (s.k. "certifiering") Önskades av flera grupper.

* Önskvärt med någon form av utbildning för att få sitt stamnamn (baskunskaper).

* Både han- & honkattägare måste ta ansvar för "stamtavlekännedom" inför parning. (För undvikande av inavel)

Detta var alltså i mycket korta drag vad som framkom under diskussionerna inom avelsetik & sundhet ...

Naturligtvis blev det avbrott för lunch - tyvärr med lite för lång kö till det kallskurna och potatissalladen. Detta gjorde att programmet blev lite försenat, dock inte katastrofalt. Mätta och belåtna fick vi sedan - via Eva Porat - höra lite om hur diskussionerna går i domarkretsar, angående bedömningar av birmor. Eva gjorde också lite jämförelser med birmor i andra länder. Ett uppskattat och avkopplande inslag.

På tur därefter stod Birmasällskapets nyvalda danska representant - Nanna Mikkelsen. Hon berättade om vad som diskuterats i Danmark angående ett eventuellt förslag till förändring av birmastandarden. Dock hade inte arbetet lett fram till något förslag f.v.b. till FIFe.

Mellan klockan 14.00 och 17.00 stod ännu ett stort ämne på dagordningen, nämligen "Så vill vi ha birmastandarden".

Punkten startade med att Eva Porat, som van "handler" och duktig "beskrivare" visade upp ett antal birmor med olika huvudtyp, kroppstyp, päls, öronsättning m.m. Vissa svårigheter hade det varit att få tag på lämpliga "demonstrationskatter". < Eva Porat

Avsikten var ju att kunna visa på väsentliga olikheter inom samma ras. Vi vill dock passa på att tacka dem som glatt och villigt ställde upp med sina katter.

Efter denna demonstration skred de olika arbetsgrupperna till verket igen. Denna gång var tanken att man skulle diskutera igenom standardens olika delar, för att i slutänden redovisa och skriva ner de eventuella ändringar man vill få till stånd i birmastandarden.
Kompendiet innehöll en 4-sidig "mall" där rådande standard fanns inskriven - med prickade linjer för eventuella ändringar/tillägg i respektive del av standarden.
Som bilagor fanns, förutom FIFe-standarden, GCCFs, CFAs, TICAs och New Zealand Catfancy Inc.´s standards för jämförelser.

Mycket kort, kan man beskriva de förändringar man vill ha, sålunda;

* Det ska läggas större vikt vid huvudets form mot tidigare. (Inte för långt och inte för kort nosparti).

* Ögonens bedömning (form/färg/placering) skiljs från huvudet och får en egen poängsättning som i stort sett hämtas från "sockor & kilar". Den s.k. "Birmalooken" ska lyftas fram.

* Beskrivningen av hur birmans vita markeringar ska vara formade ska kvarstå - dock vill man dra ner på poängen alltså till förmån för separata poäng till ögonen.

* Man vill ändra benämningen "gyllene", som en beskrivning av kattens kroppsfärg till "en svag ton av den maskfärg katten bär".

Fler förslag till ändringar finns, men detta är det som de flesta grupperna haft lika åsikter om. Ett större arbete och en ordentlig utvärdering av alla grupparbetena krävs för att få det hela korrekt. *)

Vi hoppas kunna redovisa en ordentlig utvärdering till våra seminariedeltagare, domare och alla, som inte hade möjlighet att deltaga på seminariet.
Seminariet avslutades strax efter klockan 18.00 efter att deltagarna fått fylla i ännu en blankett. Denna gång ville vi som arrangerat veta vad som varit bra eller dåligt under dagen. Vi ville också ha förslag på liknande - eller andra - träffar. Glädjande nog fick seminariet som helhet ett mycket fint mottagande. Vi arrangörer fick också veta vad som falerat. Matkön blev för lång och arbetstakten ibland för hög. Man tyckte att seminariet kunnat hållas under två dagar. Alla ville dock ha återkommande seminarier - de flesta med två års mellanrum. Med tanke på det mottagande som seminariet fick, så kan vi nästan lova - vi gör om det om ett par år. Innan dess ska vi inrikta oss på ett nytt jubileum för Birmasällskapet - 25 år - 2001. En internationell utställning är planerad i samarbete med Nerikes Kattklubb.

Förutom seminariet, erbjöds deltagarna att samlas till en gemensam supé på Eurostop Hotel senare på kvällen. Där kunde vi räkna in ett 50-tal personer, som under "lättare" former kunde fortsätta dagens diskussioner - eller helt enkelt bara prata om något helt annat. Troligen var det många, som skaffade sig nya vänner inom "birmavärlden" - ett extra plus, som också är viktigt för vår ras. God mat - ja, det fick vi också!

Som synes blev det en trevlig kväll, som avslutning på seminariet

Tack alla som seriöst ställde upp för rasen under en hel dag - Ni har troligen gjort mycket nytta för framtida birmaavel.

- Ulrika Andersson... som tog emot anmälningarna och ordnade med supé och hotell. Monica Syrén ... som jobbade i köket. Anna Wallin ... som fixade maten och tillhörde "kökspersonalen". Elisabet Karlsson ... vår ordförande och allt-i-allo, som fick mycket beröm för sina egenhändigt bakade chokladbiskvier. Och ett tack till alla andra - ingen nämnd, ingen glömd - som dragit sitt strå till stacken för att det skulle bli ett seminarium ...