I Jaminas och Pontus kull var det fem kattungar. Fyra birmor och en hybrid. De var Mascot, Maximilian, Maya, Mouche och Mutzi.

När jag skulle välja en hona att avla vidare på, velade jag länge mellan Marion och Maya. Ett tag tänkte jag behålla bägge ... men det slutade med att jag behöll Marion.

Maya flyttade till Kerstin & Bernt Bengtsson, där hon blev väl omhändertagen och fick ett långt liv. Den 2 augusti 2006 gick hon bort - med endast 4 månader kvar till sin 20:de födelsedag.

Hon kom till oss som en ren sällskapskatt och kastrerades vid ca 1 års ålder. Hon är uppväxt med 2 busiga kattpojkar. Vi hade redan en ettårig birmakille (Felix) när hon kom till oss. (Han avled sedan vid 8 års ålder i FIP). Hon var sedan ensam i ca 1 år innan vi skaffade Hampus, den riktiga busen. Snällare katt än Maysy har vi nog aldrig skådat. Hon har inte en enda gång använt klorna och klöst någon, inte ens av misstag. Försiktig är bara förnamnet när man pratar om henne. Otroligt sällskaplig har hon alltid varit och speciellt förtjust i män. Hon älskade när husse gick omkring och bar henne på axeln så hon hängde men huvudet ner på ryggen, då spann hon och dreglade så hela han blev blöt. Hon har också alltid varit en knäkatt, men BARA hos husse. Mot slutet blev även hon nästa helt döv, men synen var det inget fel på. Vid hälsoundersökningar visade det sig att njurarna de sista åren hade nedsatt funktion vilket resulterade i att hon drack väldigt mycket men mådde för övrigt bra. I unga år när vi var ute på vårt sommarställe i skärgården var hon en mycket skicklig jägare, otaliga är de små möss hon förärat oss och tyvärr även en och annan fågel ...